Hur många gånger har du suttit och tittat på altartavlan på Åh stiftsgård? Du kanske tillhör dem som var där under Bengt Pleijels tid och fick höra honom berätta om altartavlan? Eller någon av alla de andra prästerna som berättat om Den förlorade sonen.
Och som också berättat historien med konstnären som kom med altartavlan, som har ett sådant djup. Där man först var mycket tveksam att vilja sätta upp den här fula tavlan. Men där konstnären påpekade att om han inte fick komma till Gud när han kände sig som mannen på bilden, då ville han inte komma alls.
Du har väl tänkt på att bänkarna i kyrkan är gröna? Som mannen på bilden?
I dag är det texten om den förlorade sonen som vi får höra i gudstjänsten. När jag fick höra texten på en annan gudstjänst häromdagen, så var det bara Åhs altartavla jag såg framför mig.
Och jag tänkte på käppen som har ramlat för han har så bråttom fram. Och jag tänkte på änglavingen som man bara ser ett liten tipp av uppe till höger. Och jag tänkte på hur man ibland kan känna sig som sonen som får komma tillbaka och ibland som den sonen som funnits hemma hela tiden.
Till Åh kan du alltid komma tillbaka. Och i dag kan du åka till Åh stiftsgård och vara med på gudstjänsten klockan 11 – då är bland annat Göransläktens konfirmander där.
Du kan alltid komma till kyrkan varje dag för enskild andakt och bön. Och fördjupa dig i altartavlan så betyder och har betytt så mycket för Åh stiftsgård.
/Carina Etander Rimborg
ledamot i Åh stiftsgårds vänner
Dagens texter>>
Evangelium
Evangeliet enligt Lukas kapitel 15, vers 11 – 32
Han sade: ”En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började. Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’”
