Generationer har hämtat kraft

Åh kyrkas altartavla. Någon gång på 50-talet.

Jag var hemma hos min farbror häromdagen och vi tittade på gamla fotoalbum från min farmor. Plötsligt var jag tvungen att titta lite närmare på ett foto – det var något bekant över bilden. Och jo, visst – det var Åh stiftsgårds altartavla.!

Jag vet inte riktigt vilket år det kan ha varit – troligen någon gång i slutet på 1950-talet. Min farmor, som hette Kerstin Etander, flyttade till Göteborg 1956. Hon arbetade på Göteborgs kyrkliga stadsmission, då det låg på Köpmansgatan.

De här fotona visar Åh och några av besökarna. Det är kanske någon som vet vilka de är som är på bilderna? Jag kan bara känna igen min farmor.

Och jag tänker återigen på hur många som genom decennierna har fått komma till Åh stiftsgård, som fått fira gudstjänst i kyrkan, som fått vandra på lederna, suttit och funderat, tänkt, bett, läst, pratat, skrattat, gråtit, blivit förälskad – men framförallt fått möta Guds rika kärlek ordet, i bröd och vin och medmänniskors omtanke!

Jag är stolt och glad över att den möjligheten fortfarande finns kvar. Låt oss hjälpas åt att låta Åh fortsätta att utvecklas och finnas kvar långt fram in i framtiden.

/Carina Etander Rimborg
sekreterare i föreningen Åh stiftsgårds vänner

PS Du har väl inte glömt att betala din medlemsavgift för 2017? Och du – värva en vän!

Medlem

Här sitter min farmor till vänster, Kerstin Etander. Sen är det en diakonissa – så underbar med sin lilla hatt och rosett. Vem damen till höger är vet jag inte.
En diakonissa och en dam jag inte vet vem det är.
Glada besökare tittar ut genom de öppna fönstren.
Här sitter min farmor, Kerstin Etander, längst ner. Vilka de övriga två damerna är vet jag inte.

 

Skogspromenad. Min farmor till höger. De övriga två är okända för mig.